gick av stapeln i Luleå i helgen som gick. Fantastiska marker med oerhört tät och hög markvegetation var vad som bjöds. Insåg att här krävs det fysik av både hussse och hund.
Att hitta biotop norr om Mälardalen som i det närmaste såg ut som en veritabel djungel var inte att ta miste på. Hittar inte fasaner och annat fältvilt skydd här, gör de inte det någon annanstans heller.
Hans Sundberg gör ett fantastiskt arbete med sina fåglar. Roligt att han lär den yngre generationen av jägare att det finns mer att göra för fältviltet även i Norr.
Breeze´s första släpp gick i 2 meters vass som var tät, jag hade haft bruk för machete! Söket gick med en rasande fart och ingen mark lämnades orörd, inom kort står så Breeze och ``eyebowlar´´ ett stycke fasantupp som vägrar lyfta. Ett kort ``ja´´ och den apporteras. Vingad och mkt trött överlämnas tuppen till domare Erik Björne.
Vi jagar vidare och söket ökar nu i intensitet, känner igen det från Carin´s Mossa som när det är färskvittring lägger i både två och tre xtra växlar. Nu lägger så Breezan i två xtra växlar och nu börjar skyttar och domare flåsa betänkligt.
Så inträffar i princip samma situation som innan , med den skillnaden att Breeze har fasanen i munnen när jag blåser stoppsignal, sen reaktion av mig och Breeze släpper tuppen som snabbt springer sin väg. Skammad den oxo! Men det tar en stund innan domaren bestämt sig för vad han sett, och vi får fortsätta.
Sedan har Breeze flera klockrena stötar men ingen fågel fälls. Anne Irmeland med sin egen uppfödda Springerhanne varvar med oss. Han har flera stötar och det fälls fågel som apporteras.
I ett dike stöter så Breeze tre tuppar där två fälls, men ingen av dem ser hon falla.
Vi får nu ett ypperligt tillfälle att se om dirigeringsträningen gett frukt. Och visst plockar hon in båda, snabbt och elegant.
Premiären är till ända och med totalt elva stötar känner jag mig riktigt nöjd. En Spaniel som jagar som Breeze ger mig gåshud ,så enkelt är det. När hon jagar tror man att det skall växa vilt ur backen.
